Min 17-åriga dotter visade mig en blogg för några månader sedan. Hon sa ”Titta mamma, en tjej som är lika gammal som jag – som ska ha barn! Hon sa att det skulle nog vara svårt att ta hand om ett eget barn när man själv inte känner att man blivit riktigt vuxen. Jag förstod vad hon menade. Kommer själv ihåg att jag var 24 år när jag tänkte tanken att ”Nu. Nu är jag vuxen, på riktigt”. Jag bodde då i den första lägenheten jag själv hade köpt och levde mitt eget liv.
Jag kommer också ihåg hur det var när jag 4 år senare blev gravid. Jag kommer speciellt ihåg hur det kändes med alla som hade synpunkter på det. Allt det där är en lång historia. Men en sak var glasklar. Det var bara en enda person som stod vid min sida. En enda. Min barndomsväninna. Jag var i ett utsatt läge, tjej, gravid, sårbar och ensam. Då var jag var inte ens en speciellt ung blivande mamma.
Med intresse har jag följt den här bloggen och den 17-åriga tjejen i hennes graviditet..Jag tycker hon är häftig! Så ansvarsfulla och kloka tankar. Hon (och hennes kille) har nog fått höra vad folk tycker. Så unga! I Sverige har vi en märklig syn på unga föräldrar. T.o.m så märklig att man gör tv-serier om det.
När jag bodde i Israel tyckte mina vänner där att jag borde ha gift mig och fått barn för länge sen. Jag var ju redan 21!! Deras syn var att skaffar man barn tidigt, flyger de ut när man fortfarande är ung. Man har ofta ordnad ekonomi och då kan man göra allt man vill och inte hade råd med när man var ung!
2 helt olika synsätt. 2 olika livsfilosofier helt enkelt.
Vi på Lilla Stork vill säga Välkommen till världen Leonel och till Amanda och Andres säger vi: Stort Grattis till er Båda! Bebisar är både jobbiga och mysiga. Ni är starka, Modiga och Vi önskar er all lycka till med allt!
Här kan ni själva följa deras liv och ge dem era lyckönskningar: Amanda Barwich
Tusen tack!!
Många kramar till er!